Lek spelar roll

Vad tänker vi på när vi tänker på lek? En förströelse? Spel? Barnsliga aktiviteter? Motsatsen till arbete? Tänk om: Om vi är glada och utvilade kan vi närma oss även vardagliga sysslor på ett lekfullt sätt, med lekens attityd utan själva leken. Så vad är då lek? I Play Matters argumenterar Miguel Sicart för att leka är att vara i världen; lek är ett sätt att förstå det som omger oss och ett sätt att engagera sig med andra. Lek går bortom spel; det är ett sätt att vara människa.

Vi spelar spel, men vi leker också med leksaker, på lekplatser, med teknik och design. Sicart föreslår en teori om lek som inte härrör från ett specifikt objekt eller en aktivitet utan är ett portabelt verktyg för att vara – inte knutet till objekt utan medfört av människor till de komplexa interaktioner som formar deras dagliga liv. Det är inte skilt från verkligheten; det är en del av den. Det är njutbart, men inte nödvändigtvis roligt. Lek kan vara farlig, beroendeframkallande och destruktiv.

På vägen överväger Sicart lekfullhet, förmågan att använda lek utanför lekens sammanhang; leksaker, lekens materialisering – instrument men också lekkamrater; lekplatser, lekutrymmen som möjliggör alla typer av lek; skönhet, lekens estetik genom handling; politisk lek – från Maradonas mål mot England i VM 1986 till hacktivistiska aktiviteter från Anonymous; den politiska, estetiska och moraliska aktiviteten i speldesign; och varför lek och datorer fungerar så bra tillsammans.